”Vi kan konstatera att företag ledda av kvinnor är underrepresenterade bland sökanden av företagsstöd. Det vill vi undersöka och lära oss mer om.” Så låter en del av uppdraget som Region Västmanland gav Glappet analysbyrå våren 2021 och som nu är slutfört. Så här i efterhand kallar vi studien – En företagare värd att satsa på?

Regionerna i Sverige utgör en del av det företagsfrämjande system som bidrar med pengar för att stödja företagsutveckling i Sverige. Regionerna har lite olika sätt att göra det på men principen är att företag i regionen kan få pengar för olika typer av investeringar. Stöden ges till små och medelstora företag för att gynna företagsklimatet och öka tillväxten i regionen.

Under 2021 har Glappet analysbyrå genomfört ett uppdrag som handlar om varför män får och söker stöd i större uträckning än kvinnor. Frågan är alltså varför de offentliga stöden inte lyckas nå upp till de jämställdhetspolitiska mål som finns sedan länge? Och, vad är det som står i vägen för kvinnor som företagare, i situationer där offentliga stöd skulle kunna vara aktuella?

Insikterna om kvinnors företagande når vidare än till enskilda regioner eftersom problemet med att pengarna går till män i högre utsträckning än till kvinnor är ett nationellt problem och dessutom finns i fler delar av det företagsfrämjande systemet. Glappets studie visar att problemen med orättvis tilldelning av offentliga stöd är långt mycket större än att det går att lösa med enkla medel.

Det krävs mycket djupare förståelse för problemet för att förstå hur det ska kunna lösas, och vad som skulle kunna vara rätt lösning

I ett gemensamt uttalande sammanfattar Glappet analysbyrå och Region Västmanland erfarenheterna av studien så här:

– En röd tråd bland de intervjuade kvinnorna är att de inte upplever att samhällets stödinsatser för företag riktar sig till just dem och deras verksamheter, säger Marie Stenman som driver Glappet analysbyrå. Därför är det viktigt att vi ställer oss frågan: Tänk om det inte är kvinnorna som driver eller skulle vilja driva företag som utgör ett problem som vi ska hitta lösningar på? Det kanske istället är systemet vi skapat kring företagsfrämjande som är problemet? Då behöver vi helt andra typer av lösningar.

– Den här studien ger oss anledning att fundera på hur vi bäst kan utveckla vårt erbjudande kopplat till företagsfrämjande – bland annat behöver vi se över hur de stöd vi erbjuder når företagen, hur vi kommunicerar och vårt sätt att arbeta. När fler företag och företagare får tillgång till de offentliga resurserna kommer också fler idéer att kunna utvecklas. På så sätt kan näringslivet i Västmanland bli mer diversifierat och mindre sårbart och Västmanland kan växa hållbart, säger Maria Lidberg, projektledare Omställning Västmanland. 

Rapporten i sin helhet är omfattande och finns att få via Maria Lidberg på Region Västmanland – maria.lidberg@regionvastmanland.se De generella insikterna från studien sammanfattas här.

Normativ tillväxt?

Glappet har funnit att företagare som vill ta del av de offentliga medel och stöd som finns för utveckling, innovation och digitalisering behöver anta en viss form – normens form. Företagaren behöver vilja växa, bli mer och större, satsa rejält och ta ekonomisk risk. Företagaren måste visa ambitioner av tillväxt, omsättningsökning och riskbenägenhet för att anses ha potential. Det är tydligt att normen för företagare tillsammans med en ytterst traditionell syn på tillväxt styr vem som är värd att satsa på – mer, större och fler är det som krävs för att offentliga finansiärer ska satsa.

Gruppen företagare som kvalificerar sig för normen är få, mycket få. Vi vet att 75% av företagen i Sverige inte har några anställda. Samtidigt är stödet kopplat till att vilja bli ”fler” som i att vilja anställa. Dessa 75% av företagen är en-personsföretag och det är lätt att lista ut att omsättningen i en-personsföretag är begränsad av just det faktum att det är EN person som jobbar i företaget. Att kunna ha omsättning på de nivåer som offentliga finansiärer kräver är, om inte omöjligt, så mycket svårt. Det är offentlig data – att av de enskilda företag i Västmanland som kvalificerar sig för att söka företagsstöd där kravet är en omsättning på minst 1 miljon, är 11% företag som ägs av kvinnor och 89% företag som ägs av män. För aktiebolagen ser siffrorna snarlika ut. Och det finns anledning att tro att andra regioner har liknande siffror.

Det är tydligt att problemet är ett systemfel. Offentliga medel tilldelas fortfarande företagare som har eller antar normens form. De som står utanför normen, med sina ambitioner, drivkrafter och längtan efter något annat än det som ryms i ”större, mer och fler” – de får söka sig någon annanstans. Eller som Glappet finner i studien – de löser det ändå, på egen hand. Och de ges sällan någon vidare uppmärksamhet av offentliga finansiärer.

Vi behöver ändra på det. Och det är inte företagaren som inte passar in i normen som behöver ändra på sig eller bli något som hen inte är. Det är systemet som vilar på gammal grund och som inte hänger med. Inte heller bidrar till systemet tillräckligt till sin egen måluppfyllelse med mål om hållbarhet och jämställdhet, med sättet att fördela medel på.

Kvinnor och män, normer och privilegier?

I det normativa företagandet så är det han som är normen, och hon som ställs utanför. Det är det av normens mönster som Glappet analysbyrå hade att utforska i Region Västmanland – de olika förutsättningar för kvinnor och män som driver företag och som vill ta del av offentliga företagsstöd.

Det är inget nytt problem. Det finns både forskning och kartläggningar som visar att företagsstöden i landets regioner tilldelas på grunder som passar honom mycket bra men inte henne inte alls. Om hon inte inträder rollen som honom förstås, med hans sätt att driva och utveckla företag på. Anpassar sig efter mer – större – fler! Glappet har funnit att kriterierna för stöden skapar en direkt uteslutning av kvinnors företag, och att föreställningarna om vad och vem som är värd att satsa på förstärker orättvisan i tilldelningen.

Därför kan inte frågan fortsätta vara – varför söker kvinnor inte stöden? Frågan behöver i stället vara – hur kommer det sig att offentliga aktörer skapar företagsstöd som direkt exkluderar kvinnors företagande?

Glappets analys resulterar i att vi behöver sluta rikta ljuset på kvinnors företagande och förundras över varför hon inte gör det som förväntas. I stället ska vi börja lysa på det system som skapar ojämlika förutsättningar för kvinnor och män att ta del av offentligt finansierat stöd. Många gånger utan att systemet verkar förstå att det är så det går till.

Att systemet verkar omedvetet om sin egen del i problemet går inte att skylla på okunskap. Kunskapen om ojämlika villkor i företagsstöden har funnits länge, det visar också Glappets analys. Däremot handlar det om förmågan att ställa sig rätt frågor och lösa rätt problem. Det är svårt. Och det visar sig att det är bra att ta hjälp.

Intersektionalitet och komplexitet?

Där det finns normer finns också komplexitet. Ofta i form av intersektionalitet, det vill säga det faktum att olika normer och relationer av överordning och underordning samspelar. Det betyder att den som bryter fler normer ofta upplever ett mångfasetterat utanförskap som inte går att förstå enbart genom dess delar.

Intersektionalitet finns också med i Glappets analys av företagares förutsättningar till stöd. Uppgiften var att särskilt beakta utlandsfödda kvinnor och kvinnor i olika åldrar.

Det visar sig att det är utmanande. Utlandsfödda kvinnor är en liten grupp bland företagare, ca 5%. När vi eftersöker statistik och resultat för just den gruppen så blir det tomt. Gruppen försvinner nämligen i den mesta av statistik eftersom den blir för liten att särredovisa. I stället görs antaganden om att utlandsfödda kvinnor drabbas av både det som kvinnor drabbas av, OCH det som utlandsfödda drabbas av. Men, vi vet att det inte går att förstå intersektionalitet genom dess delar. Inte ens om vi lägger dem bredvid eller ovanpå varandra. Nej, om vi vill förstå utlandsfödda kvinnors förutsättningar som företagare så måste vi utforska just det och vi behöver mer kunskap som beaktar utlandsfödda kvinnors perspektiv, så som de själva vill beskriva det.

När det gäller unga kvinnliga företagare och deras förutsättningar att driva företag, så visar vår undersökning att det inte verkar som att könsnormerna för företagande suddas ut med nästa generation. I stället talar det mesta för att unga kvinnor och män präglas strakt av det som förväntas av dem som kvinnor respektive män. Unga kvinnor beskriver hur de behöver prestera mycket mer än de unga männen för att få i närheten av samma uppmärksamhet.

Utlandsfödda unga kvinnor – hur upplever de normer och möjligheter till företagande? Det svarar inte vår studie på. Men den studien behövs också. Och det finns ännu fler mönster som vi behöver förändra.

Sammantaget så betyder det här att vi inte kan fortsätta att ha särskilda insatser för kvinnor respektive utlandsfödda och unga och samtidigt förvänta oss att vi genom det skapar den radikala förändring som behövs för att skapa jämlikt företagande i Sverige.

I stället måste nästa steg vara att syna det normativa företagandet, det som gynnar en grupp som vi aldrig pratar om i de här sammanhangen – svenskfödda medelålders vita män. Vi behöver insatser för att motverka de osynliga, orättvisa och orimliga fördelar som det innebär att inkluderas i och reproducera normen. Vi behöver sluta fokusera på alla som inte passar in, som utesluts och exkluderas för att de inte motsvarar den förväntan som normen skapat och upprätthåller.

Glappet menar att vägen framåt måste vara att öppna upp slutna privilegier för fler att ta del av, och inte som nu – att söka lösningar för hur olika grupper kan få särskilt stöd och därmed låta normen fortsätta nyttja sina privilegier ostört.

Hållbarhet som tillval?

Vad är det systemet går miste om när de inte stödjer kvinnors företag? Den här frågan blev tidigt aktuell i Glappets studie. I varje samtal med företagande kvinnor så gav de oss sitt ”varför”. Alltså varför de driver företag och vad de vill med just den verksamhet som de startat, driver och utvecklar.

Det som slog oss med kraft var att deras varför handlar om större värden. Att bidra till något gott. För andra och samhället. De sa det inte direkt så, utan det kom i olika färger och former. Bilden stämmer också med undersökningar som Tillväxtverket gjort, om kvinnors och mäns drivkrafter till företagande. Ett tydligt mönster, åtminstone i Region Västmanland, är att män vill tjäna pengar i större utsträckning, och kvinnor vill bidra till något större värde. Ett resultat helt enligt tidigare kunskap om normativt företagande.

Inom offentliga organisationer så har hållbarhet och Agenda 2030 blivit tongivande mål och riktning för styrning. Glappets analys visar att många kvinnor genom sina företag, medvetet eller omedvetet, levererar till de övergripande nationella målen för hållbar utveckling – det vill säga de värden som vi som nation och värld bestämt att vi behöver och vill ha. Men långt ifrån alla kallar det de gör för hållbarhet. Nästan ingen vi mött kopplar på egen hand sin verksamhet till Agenda2030. Och de har inte heller mött en tydlig efterfrågan från det offentliga stödsystemet, på just det.

Så hur kommer det sig att det offentliga inte använder sina demokratiska finansiella medel för att stödja de mål som vi är överens om är viktiga för vår överlevnad, i större utsträckning? Hur kommer det sig att tillväxt med ökad omsättning och uppskalade volymer är det som fortfarande premieras i stöden, när vi är överens om att det är helt andra värden som behöver utvecklas? Och hur kommer det sig att ingen kravställer att offentliga medel ska tilldelas enligt de målformuleringarna där ”hållbar” står före ”tillväxt” och därmed öppnar upp för sociala och miljömässiga värden, där ekonomiska värden ska användas för att stimulera just det?

Två idag parallella spår behöver mötas – företagsstöden och hållbarhetsarbetet. Offentliga stöd till företag måste användas för att stödja de företag som verkar för hållbara mål – på riktigt. Och inte parallellt i särskilda satsningar, utan integrerat och alltid. Att använda pengar som styrmedel är ju inget nytt direkt, men här saknas det tillräcklig styrning mot rätt värden, helt klart.

Systemet måste öppna upp de privilegier som idag är normen förunnade och som utvecklar åt fel håll. Att ta bort de krav som varken stimulerar rätt värden eller är rättvisa, kommer gynna alla de företag som skapar hållbara värden. Och som därmed bidra till måluppfyllelsen i Agenda2030 och planetens överlevnad. Vad är egentligen alternativet?

Om du blir nyfiken och vill veta mer om den här studien eller om hur företagsstöden skulle kunna bli mer rättvisa, hållbara och jämställda så tveka inte att höra av dig!