november, 2021

En företagare värd att satsa på?

”Vi kan konstatera att företag ledda av kvinnor är underrepresenterade bland sökanden av företagsstöd. Det vill vi undersöka och lära oss mer om.” Så låter en del av uppdraget som Region Västmanland gav Glappet analysbyrå våren 2021 och som nu är slutfört. I efterhand kan vi kalla resultatet – En företagare värd att satsa på?

Regionerna i Sverige utgör en del av det företagsfrämjande system som bidrar med pengar för att stödja företagsutveckling i Sverige. Regionerna har lite olika sätt att göra det på men principen är att företag i regionen kan få pengar för olika typer av investeringar. Stöden ges till små och medelstora företag för att gynna företagsklimatet och öka tillväxten i regionen.

Under 2021 har Glappet analysbyrå genomfört ett uppdrag som handlar om varför män får och söker stöd i större uträckning än kvinnor. Frågan är alltså varför de offentliga stöden inte lyckas nå upp till de jämställdhetspolitiska mål som finns och vad det är som står i vägen för kvinnor som företagare, i situationer där offentliga stöd skulle kunna vara aktuella.

Insikterna på kvinnors företagande når vidare än till enskilda regioner eftersom problemet med att pengarna går till män i högre utsträckning än till kvinnor är ett nationellt problem och dessutom finns i fler delar av det företagsfrämjande systemet.

Normativ tillväxt?

Glappet har i sin undersökning funnit att, för att företagare ska öka chansen att få del av de offentliga medel och stöd som finns för utveckling, innovation och digitalisering så behöver företagaren anta en viss form – normens form. Företagaren behöver vilja växa, bli mer och större, satsa rejält och ta ekonomisk risk. Företagaren måste inge hos finansiären med sina ambitioner av tillväxt, omsättning och risk. Det är tydligt att normen för företagare styr vem som är värd att satsa på – mer, större och fler är det som gäller!

Samtidigt vet vi att gruppen företagare som kvalificerar sig för normen är få, mycket få. 75% av företagen i Sverige har inga anställda men ändå är stödet kopplat till att vilja bli ”fler” som i att vilja anställa.

Vi vet också att omsättningen i en-personsföretag är begränsad av just det faktum att det är EN person som jobbar i företaget. Att kunna ha omsättning på de nivåer som offentliga finansiärer kräver är, om inte omöjligt, så mycket svårt. Mer och större passar inte helt enkelt för de flesta.

Så hur går det här ihop? Det gör det genom att offentliga medel fortfarande ges till företagare som har eller antar normens form. Omedvetet förstås. De som står utanför normen, med sina ambitioner, drivkrafter och längtan efter något annat än det som ryms i ”större, mer och fler” – de får söka sig någon annanstans. Eller som vi uppfattar det – de löser det ändå, på egen hand. Och då utan att ges någon vidare uppmärksamhet av offentliga finansiärer.

Vi behöver ändra på det. Och det är inte företagaren som inte passar in i normen som behöver ändra på sig eller bli något som hen inte är. Det är systemet som vilar på gammal grund och som inte hänger med. Inte heller bidrar till systemet tillräckligt till sin egen måluppfyllelse med mål om hållbarhet och jämställdhet, med sättet att fördela medel på.

Kvinnor och män, normer och privilegier?

Det finns så klart ett könsmönster även i frågan om normativt företagande. Det är han som är normen, och hon som är utanför. Inte alla, men som mönster. Det var detta mönster som Glappet analysbyrå hade att utforska i Region Västmanland.

Det finns både forskning och kartläggningar som visar att företagsstöden i landets regioner tilldelas på grunder som passar honom mycket bra men inte henne inte alls. Om hon inte inträder rollen som honom förstås, med hans sätt att driva och utveckla företag på. Anpassar sig efter mer – större – fler!

En del av kriterierna för stöden skapar en direkt uteslutning av kvinnor. Enkel statistisk från ett par regioner visar att av de företag som är kvalificerade att söka stöd, där omsättningskravet satts till 1 miljon (vilket är vanligt) så är ca 15% företag som drivs av kvinnor, 85% företag som drivs av män.

Därför kan inte frågan vara – varför söker kvinnor inte stöden? Frågan behöver i stället vara – hur kommer det sig att offentliga aktörer skapar krav för företagsstöden som direkt exkluderar kvinnors företagande?

Glappets analys resulterar i att vi behöver sluta rikta ljuset på kvinnors företagande och förundras över varför hon inte gör det som förväntas. I stället ska vi börja lysa på det system som skapar ojämlika förutsättningar för kvinnor och män att ta del av offentligt finansierat stöd. Många gånger utan att systemet verkar förstå att det är så det går till.

Att systemet verkar omedvetet om sin egen del i problemet går inte att skylla på okunskap. Kunskapen om ojämlika villkor i företagsstöden har funnits länge, det visar också Glappets analys. Däremot handlar det om förmågan att ställa sig rätt frågor och lösa rätt problem. Det är svårt. Och det visar sig att det är bra att ta hjälp.

Intersektionalitet och komplexitet?

Där det finns normer finns också komplexitet. Ofta i form av intersektionalitet, det vill säga det faktum att olika normer och relationer av överordning och underordning samspelar. Det betyder att den som bryter fler normer ofta upplever ett mångfasetterat utanförskap som inte går att förstå enbart i dess delar.

Intersektionalitet finns också med i Glappets analys av företagares förutsättningar till stöd. Uppgiften var att särskilt beakta utlandsfödda kvinnor och kvinnor i olika åldrar.

Det visar sig att det är utmanande. Utlandsfödda kvinnor är en liten grupp bland företagare, ca 5%. När vi eftersöker statistik och resultat för just den gruppen så blir det tomt. Gruppen försvinner nämligen i den mesta av statistik eftersom den blir för liten att särredovisa. I stället görs antaganden om att utlandsfödda kvinnor drabbas av både det som kvinnor drabbas av, OCH det som utlandsfödda drabbas av. Men, vi vet att det inte går att förstå intersektionalitet genom dess delar. Inte ens om vi lägger dem bredvid eller ovanpå varandra. Nej, om vi vill förstå utlandsfödda kvinnors förutsättningar som företagare så måste vi utforska just det och vi behöver mer kunskap som beaktar kvinnornas perspektiv, så som de själva vill beskriva det.

När det gäller unga kvinnliga företagare och deras förutsättningar att driva företag, så visar vår undersökning att det inte verkar som att könsnormerna för företagande suddas ut med nästa generation. I stället talar det mesta för att unga kvinnor och män präglas strakt av det som förväntas av dem som kvinnor respektive män. Unga kvinnor beskriver hur de behöver prestera mycket mer än de unga männen för att få i närheten av samma uppmärksamhet.

Utlandsfödda unga kvinnor – hur upplever de normer och möjligheter till företagande? Det svarar inte vår studie på. Men den studien behövs också. Och det finns ännu fler mönster som vi behöver förändra.

Sammantaget så betyder det här att vi inte kan fortsätta att ha särskilda insatser eller särskilda forum för kvinnor respektive utlandsfödda och unga och samtidigt förvänta oss att vi genom det skapar den radikala förändring som behövs för att skapa jämlikt företagande i Sverige.

I stället måste nästa steg vara att syna det normativa företagandet, det som gynnar en grupp som vi aldrig pratar om i de här sammanhangen – svenskfödda medelålders vita män. Vi behöver insatser för att motverka de osynliga, orättvisa och orimliga fördelar som det innebär att inkluderas i normen. Vi behöver sluta fokusera på alla som inte passar in, som utesluts och exkluderas för att de inte motsvarar den förväntan som normen skapat.

Vi menar att vägen framåt måste vara att öppna upp slutna privilegier för fler att ta del av och inte som nu – att söka lösningar för hur olika grupper kan få särskilt stöd och därmed låta normen fortsätta nyttja sina privilegier ostört.

Hållbarhet som tillval?

Vad är det systemet går miste om när de inte stödjer kvinnors företag? Den här frågan blev tidigt aktuell i vår studie. I varje samtal som vi hade med företagande kvinnor så gav de oss sitt ”varför”. Alltså varför de driver företag och vad de vill med just den verksamhet som de startat, driver och utvecklar.

Det som slog oss med kraft var att deras varför handlar om större värden. Att bidra till något gott. För andra och samhället. De sa det inte direkt så, utan det kom i olika färger och former. Bilden stämmer också med undersökningar som Tillväxtverket gjort, om kvinnors och mäns drivkrafter till företagande.

Glappets analys visar att många kvinnor genom sina företag, medvetet eller omedvetet, levererar till de övergripande nationella målen för hållbar utveckling – de värden som vi som land och värld bestämt att vi behöver och vill ha. Men långt ifrån alla kallar det de gör för hållbarhet. Nästan ingen vi mått kopplar på egen hand sin verksamhet till Agenda2030. Och de har inte heller mött en tydlig efterfrågan från det offentliga stödsystemet, på just det.

Så hur kommer det sig att det offentliga inte använder sina demokratiska finansiella medel för att stödja de mål som vi är överens om är viktiga för vår överlevnad, i större utsträckning? Hur kommer det sig att tillväxt med ökad omsättning och uppskalade volymer är det som fortfarande premieras i stöden, när det är helt andra värden som behövs idag? Och hur kommer det sig att ingen kravställer att offentliga medel ska tilldelas enligt de målformuleringarna där ”hållbar” står före ”tillväxt” och därmed öppnar upp för sociala och miljömässiga värden, där ekonomiska värden ska användas för att stimulera just det?

Två idag parallella spår behöver mötas – företagsstöden och hållbarhetsarbetet. Offentliga stöd till företag måste användas för att stödja de företag som verkar för hållbara mål – på riktigt. Och inte parallellt i särskilda satsningar, utan integrerat och alltid. Att använda pengar som styrmedel är ju inget nytt direkt, men här saknas det tillräcklig styrning mot rätt värden, helt klart.

Systemet måste öppna upp de privilegier som idag är normen förunnade och som utvecklar åt fel håll. Att ta bort de krav som varken stimulerar rätt värden eller är rättvisa, kommer gynna alla de företag som skapar hållbara värden. Och som därmed bidra till måluppfyllelsen i Agenda2030 och planetens överlevnad. Vad är egentligen alternativet?

Om du blir nyfiken och vill veta mer om den här studien eller om hur företagsstöden skulle kunna bli mer rättvisa, hållbara och jämställda så tveka inte att höra av dig!

Du kanske också vill läsa…

Hemmasittarens vrål?

Hemmasittarens vrål?

Skolstart. Både brevlådan och sociala medier fylls med bilder på glada och förväntansfulla barn som ska börja skolan...

Hon som var jag?

Hon som var jag?

Jag har en vän som för ett tag sen födde sitt första barn. Sen hon fick sitt barn så har vi haft anledning att prata...

”Pilla gärna här?”

”Pilla gärna här?”

Jag åker förbi en busskur här i staden där jag bor. Det står en färgglad kommunbil parkerad, en sån där som signalerar...

Kontakt

GLAPPET analysbyrå
Marie Stenman
Lunda Täppväg 14
647 31 Mariefred

Tel: 070 951 47 31
Mail: hej@glappet.nu

Följ glappet

Facebook

LinkedIn

Kontakt

Glappet
Marie Stenman
Lunda Täppväg 14
647 31 Mariefred

Tel: 070 951 47 31
Mail: hej@glappet.nu

GDPR

Följ glappet

Facebook

LinkedIn

Kontakta

GLAPPET analysbyrå
Marie Stenman
Lunda Täppväg 14
647 31 Mariefred

Tel: 070 951 47 31
Mail: hej@glappet.nu

GDPR

Följ glappet

Facebook

LinkedIn