GLAPPET K BAKOM MARIE

”Du är ett hot mot demokratin, Marie!”

Två gånger har jag fått höra det. Från olika makthavare. Båda gångerna handlade det om att jag ville göra något som inte tidigare gjorts.

Jag tänker att det är något fint, det hos mig som de kallar för ett hot mot demokratin. Jag tror att det egentligen betyder att jag uppfattas som ett hot mot ordningen, så som vi bestämt den. Och att det inte har någonting med demokratin att göra, utan snarare makt och position.

Nedan kan du läsa om vad jag gjort, var och hur jag byggt min kompetens och erfarenhet. 

GLAPPET analysbyrå

Drömmen om en egen låda har bubblat länge, och nu var det läge att ge den drömmen utrymme och möjlighet att växa.

Glappet analysbyrå skapas med syfte att stödja offentlig sektor i den förändring som står och stampar i hallen. Glappet för att fokusera på de glapp som bristen på kontakt leder till, när människor i samhället och våra välfärdsinstitutioner inte möts så som de behöver göra för att skapa den välfärd som vi vill ha och behöver. Analysbyrå för att fokusera på att det saknas förståelse, ändamålsenlig analys, där människor och datakällor får samverka, där det som inte hörs och syns i enskilda underlag, också får plats. I glappen finns röster som saknas, från båda sidor.

Genom att samarbeta med Glappet kan verksamheter bygga egen förmåga och kompetens om sina kunder och användare – rättighetsbärarna i deras verksamhet. Genom att få stöd att göra research, analys och insikt kan verksamheten hitta sina vägar framåt.

 

Samordningsförbundet Centrala Östergötland

På Samordningsförbundet hittade jag en vän i att förändra det som gått sönder. Och på den vägen är det. Jag har samarbetat med Samordningsförbundet och tillsammans med några andra bestämde vi oss för att sprida våra tankar om systemfelet i välfärden.

Samordningsförbunden i Sverige har i uppdrag att samordna de insatser som människor behöver från Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, region och kommun. Syftet med samverkan är att stödja individer att komma i arbete eller studier. För att möta människors behov av samordningsinsatser så är Samordningsförbunden angelägna om att det finns bra insatser som möter människors behov av stöd, i den situation som de befinner sig i. Men det är inte svårt att se att konstruktionen med Samordningsförbund betyder att de snarare fångar upp de människor som andra aktörer inte lyckats möta, ge rätt stöd eller som inte ingår i någons målgruppsdefinition. Det där med samordning verkar göras svårt. 

Samordningsförbunden kan inte ensamma lösa problemet – att människor hamnar i utsatta situationer för att systemet misslyckas med att ge stöd – de kan i dagsläget fånga upp människor och hjälpa till, när det redan har hänt. Men Samordningsförbundet i Centrala Östergötland har bestämt sig för att också försöka skapa en rörelse tillbaka, som handlar om lärandet de gör när de möter alla de människor som andra säger ”hamnat mellan stolarna” och som därför behöver samordningsinsatser. Vem är egentligen i behov av samordning? Är det systemet eller individen som behöver samordning?

Tillsammans försökte vi beskriva det där lärandet – vad det är som samordningsförbundet ser händer, som gör att människor hamnat i utsatta situationer och därmed behöver olika former av insatser? Jag och ett team av tjänstedesigners från olika håll  inom systemet tog fram ett underlag ämnat regeringen som ska leda till att lärandet når ända fram – att loopen från människorna till systemet äger rum utan att suddas ut längs vägen. Det är ett angeläget och viktigt arbete.

Människor ska inte gå sönder för att systemet sliter i dem, överger dem eller inte alls ser dem. Människor ska inte råka illa ut för att systemet i alltför hög grad finns för sig själv.

 

Försäkringskassan

Mellan 2015 och 2020 jobbade jag på en av Sveriges viktigaste myndigheter. Jag hade olika roller men jobbade mest med strategisk verksamhetsutveckling, innovation och tjänstedesign.

För mig som vill bidra till att välfärden i Sverige blir så bra som det bara är möjligt så är Försäkringskassan en given arbetsplats. Att får vara med och bidra till att just den verksamheten – Socialförsäkringen – blir ändamålsenlig och tillgänglig för människorna, att den är modern och mottaglig, rättvis och demokratisk var det som gjorde det självklart för mig att söka mig dit. Under drygt fem år jobbade jag för att försöka påverka myndigheten i den riktningen, men om jag lyckades är oklart. Men jag gjorde mitt bästa, och jag är glad för att jag försökte.

Jag lärde mig än mer hur viktigt det är att kunna jobba på flera nivåer samtidigt, om hur strategiskt och operativt behöver vara både och, samtidigt. Jag lärde mig betydelsen av att verksamheter behöver göra sina egna utvecklingsinsatser, att ingen kompensatorisk kompetens kan lösa det som organisationen inte själv begriper eller förmår. Det kommer inte hända tillräckligt när rörelsen på insidan saknas. Jag lärde mig också att komplexa frågor behöver omfamnas och förstås som just komplexa, och inte styckas sönder för att hanteras. Jag lärde mig att metoder inte är något värt om metoderna inte syftar till att göra förflyttningar och skapa riktiga och viktiga värden.

Jag lärde mig också att ängslan smittar lika lätt som ett gott skratt, att rädsla förlamar precis som tillit engagerar, att vi kan om vi vill men om vi inte vill så kommer vi inte förflytta oss en millimeter.

 

Eskilstuna kommun

I socialtjänsten brinner mänskliga rättigheter! Där inskränks människors mänskliga rättigheter med stöd av lagen och där behöver jag vara. Ungefär så tänkte jag när jag sökte mig till Arbetsmarknads och Familjeförvaltningen i Eskilstuna kommun. Förvaltningen hade ansvar för både individ- och familjeomsorg och även försörjningsstöd med insatser och vuxenutbildning.

Jag var ivrig att förstå hur det gick till när livsviktiga och avgörande ögonblick i människors liv skulle förstås och hanteras av yrkesverksamma. Hur gick resonemangen? Hur gör man verksamhet när alla människor har lika rätt och värde? När ingen kan prioritas framför någon annan, eller kan de det? När ingen rättighet är viktigare än någon annan, men de krockar ibland?

Under mina tre år i kommunen lärde jag mig att det kan vara självklart för varje medarbetare inom Socialtjänsten att jobba utifrån människan, men det är inte lika självklart att det arbetet stämmer med det som individen behöver i sin aktuella situation. Socialtjänsten har systematiserat sitt arbete för att bli mer evidensbaserat och resultatorienterat. Ibland leder det till att människorna försvinner i verksamheten, till förmån för planering och uppföljning, manualer och metoder som går lättare att styra och följa upp. Att man pratar om människorna som något som finns i verksamheten, snarare än en verksamhet som finns för människor. Man pratar också ofta om människor som kategorier eller målgrupper, definierade av verksamheten.

Jag lärde mig mycket om människor i utsatta situationer. Att de längtar efter möten, längtar efter att bli sedda och lyssnade till, utifrån vilka de är och vilken situation de har i livet. Människor vill hjälpa till och få hjälp. Människor vill förstå och bli förstådda.

Jag lärde mig att det egentligen inte finns någon motsättning mellan ansvarsbärararens arbetsmiljö och rättighetsbärarens behov, men att verksamheten ibland ser det så. Jag lärde mig att demokratin är vacker i sin yttersta form, även om det också kan utmana den med makt och ansvar.

 

Ramböll Management Consulting AB

Konsultyrket lockar de flesta engagerade människor som vill göra mycket nytta, gärna snabbt och på flera håll samtidigt. Konsulten är ofta ett uppskattat tillskott, som kommer med andra blickar och metoder, som kan engagera och skapa entusiasm för det som en offentlig verksamhet kanske förlorat längs vägen. Det kändes både viktigt och angeläget, men det är svårt att veta vad det ledde till, eftersom jag alltid skulle vidare.

Konsultbyråer behöver hålla i hatten, de behöver hålla i det som de tror på och som de vill bidra till. Den egna kulturen och de egna värderingarna får inte hamna i vägen för det som är den offentliga uppdragsgivarens ansvar, behov och krav. Mitt liv som konsult var härligt, roligt och jag fick jobba med fantastiskt kompetenta konsultkollegor. Men det var också svårt, tiden började jaga mig och frågan om ”varför” blev mer och mer svår att svara på.

 

Ombudsmannen mot diskriminering
på grund av sexuell läggning (HomO)

En av Sveriges minsta myndigheter, och en fantastisk arbetsplats. Jag sökte mig till HomO för att få lära mig mer om diskriminering och främjande arbete för alla människors lika rätt och värde. Sexuell läggning gav normer perspektiv som intresserade mig. Jag jobbade med främjande arbete och lärde mig mycket om olika röster. Den här arbetsplatsen gav mig erfarenheten av att äga ett ansvar, betydelsen av representation och synliggörandet av olika förutsättningar och normer. Det gav mig en förståelse för hur viktigt det ansvar som tjänstepersoner i offentlig sektor har och hur det inte går att förhandla med.

 

Delegationen för mänskliga rättigheter
i Sverige (Justitiedepartementet)

Jag var både naiv och lycklig när jag tackade ja till att börja i sekretariatet för Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige. Jag ansvarade för att samordna tre kampanjer för barn och ungas rättigheter. För mig var allting så nytt. Jag minns att jag förstod alldeles för sent att det fanns ett ”brukar” för den typen av uppdrag som jag fått. Jag insåg samtidigt att det jag dragit igång inte alls låg i linje med detta brukar. Och att det kändes spännande. Jag lärde mig att det går, om en bara vill och vågar.

Jag älskade varje sekund av arbetet i Delegationen och jag lärde mig så fantastiskt mycket om världen, om mänskliga rättigheter, om Sverige, om minoriteter och deras skydd, om majoritet och normer, om representation och prioriteringar, om demokratin, dess skydd och brister, om människor. Framförallt om människor. Jag lärde mig också massor om mig själv. Jag lärde mig konsten att föra samman människor som var både kompetenta och starka var för sig, men som kunde spränga berg när de var tillsammans och kunde enas om något gemensamt. Jag lärde mig om mod, om humor och kompromisser. Jag lärde mig också att jag och min drivkraft kan uppfattas som ett hot mot demokratin. Jag lärde mig om det nödvändiga i att jobba tillsammans med dem vars rättigheter det handlar om.

akademisk utbildning

 

Magisterexamen

Innovationsteknik och Arbetslivets psykologi  (beteendevetare). – Mälardalens högskola
(Examen 2003).

Jag läste företagsekonomi och saknade människorna. I ekonomin är människor inte människor, utan siffror. Men i psykologin så är det bara människor, som om de inte finns i olika sammanhang, som ibland är ekonomiska. Så när jag började på innovationsprogrammet var jag förväntansfull. Och så bra det blev! När de flesta i min klass undrade vart de hade kommit, så njöt jag av att äntligen hamnat på rätt ställe. När de flesta undrade vad de skulle bli, så undrade hur jag skulle få världen att se det jag ser, och lärde mig om förändring. När de andra löste uppgiften så undrade jag varför uppgiften var den som den var. Jag förstår nu att jag var jobbig och obekväm, men det såg jag inte då. Jag tränade på att se min röst som viktig.

Jag läste innovationsteknik och psykologi och skapade mig en egen helhet. För mig hänge allt ihop, jag formade mig en egen kunskap och lärde mig också massor om mig själv. Det var en fantastisk tid. Jag gjorde min examensuppsats på Försäkringskassan Stockholm 2003, och den har titeln: Villkor för innovation – Organisationskulturens betydelse vid innovationsarbete. Min största finding i uppsatsen var ”chefsfixering”, en sjuka som jag 12 år senare skulle få smaka mer på, som anställd på Försäkringskassans huvudkontor.

Nu är jag student igen. Men nu med en delvis annan energi. Jag läser Existentiella samtal (existentiell filosofi och existentiell psykologi) vid Södertörns högskola. Jag har alltid älskat frågor, och gärna de utan rätta svar. Filosofin är verkligen frågor och tankar, utan rätt och fel. Existentiella frågor engagerar mig, oavsett om det är för individer, de många människorna, system eller organisationer. Existentiella frågor behöver utrymme och tid, de kan inte stängas in bara för att de utmanar och retar som grus i skon, eller en nagel i ögat. Mina studier är fulla av fantastiska insikter och berättelser som handlar om de glapp som jag nu försöker hitta nya sätt att jobba med, inom Glappet.

Urval övriga

utbildningar och meriter

 

  • Ingår i branschrådet för Innovationsprogrammet på Mälardalens högskola (2020)
  • Humans centered AI (InUse 2019)
  • Designa för beteendeförändring (InUse 2019)
  • Omvärldsanalys för offentlig sektor och Omvärldsbaserad strategi- och verksamhetsutveckling för offentlig sektor (Kairos Future 2018)
  • Samverkansledning (Länka Consulting 2017)
  • Coach i SKLs satsning Innovationsguiden. Projekt inom kommunal verksamhet: Barn inom socialtjänsten i Sundbyberg (2017) och Vuxenutbildningen i Gävle (2018).
  • UX360 för digital förvaltning och utveckling av personas och kundresor (2016)
  • Extern handledare för exjobb i Innovationsteknik, Mälardalens högskola (2014, 2015 och 2016)
  • Tjänstedesignerns verktygslåda – metoder och processledning (Daytona 2016)
  • Förändra radikalt – tjänstedesignsprocessen steg för steg (Doberman 2014-2015)
  • Innovationsledare  (Mälardalens högskola och Eskilstuna kommun 2014-2015)
  • Astrakans metod för ”Verksamhetsutveckling med processer”. (2013)
  • SIQs modell för processtyrning och processutveckling ”10-stegsmodellen”. (2013)
  • Resultatbaserad styrning (Performance Management, 2009)
  • Tidigare certifierad användare och utbildare av Förändringens fyra rum. (2003 – 2006)

”Du är ett

hot mot

demokratin,

Marie!”

Två gånger har jag fått höra det. Från olika makthavare. Båda gångerna handlade det om att jag ville göra något som inte tidigare gjorts.

Jag tänker att det är något fint, det hos mig som de kallar för ett hot mot demokratin. Jag tror att det egentligen betyder att jag uppfattas som ett hot mot ordningen, så som vi bestämt den. Och att det inte har någonting med demokratin att göra, utan snarare makt och position.

Nedan kan du läsa om vad jag gjort, var och hur jag byggt min kompetens och erfarenhet. 

GLAPPET analysbyrå

Drömmen om en egen låda har bubblat länge, och nu var det läge att ge den drömmen utrymme och möjlighet att växa.

Glappet analysbyrå skapas med syfte att stödja offentlig sektor i den förändring som står och stampar i hallen. Glappet för att fokusera på de glapp som bristen på kontakt leder till, när människor i samhället och våra välfärdsinstitutioner inte möts så som de behöver göra för att skapa den välfärd som vi vill ha och behöver. Analysbyrå för att fokusera på att det saknas förståelse, ändamålsenlig analys, där människor och datakällor får samverka, där det som inte hörs och syns i enskilda underlag, också får plats. I glappen finns röster som saknas, från båda sidor.

Genom att samarbeta med Glappet kan verksamheter bygga egen förmåga och kompetens om sina kunder och användare – rättighetsbärarna i deras verksamhet. Genom att få stöd att göra research, analys och insikt kan verksamheten hitta sina vägar framåt.

 

Samordningsförbundet
Centrala Östergötland

På Samordningsförbundet hittade jag en vän i att förändra det som gått sönder. Och på den vägen är det. Jag har samarbetat med Samordningsförbundet och tillsammans med några andra bestämde vi oss för att sprida våra tankar om systemfelet i välfärden.

Samordningsförbunden i Sverige har i uppdrag att samordna de insatser som människor behöver från Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, region och kommun. Syftet med samverkan är att stödja individer att komma i arbete eller studier. För att möta människors behov av samordningsinsatser så är Samordningsförbunden angelägna om att det finns bra insatser som möter människors behov av stöd, i den situation som de befinner sig i. Men det är inte svårt att se att konstruktionen med Samordningsförbund betyder att de snarare fångar upp de människor som andra aktörer inte lyckats möta, ge rätt stöd eller som inte ingår i någons målgruppsdefinition. Det där med samordning verkar göras svårt.

Samordningsförbunden kan inte ensamma lösa problemet – att människor hamnar i utsatta situationer för att systemet miss­lyckas med att ge stöd – de kan i dagsläget fånga upp människor och hjälpa till, när det redan har hänt. Men Samordningsförbundet i Centrala Östergötland har bestämt sig för att också försöka skapa en rörelse tillbaka, som handlar om lärandet de gör när de möter alla de människor som andra säger ”hamnat mellan stolarna” och som därför behöver samordningsinsatser. Vem är egentligen i behov av samordning? Är det systemet eller individen som behöver samordning?

Tillsammans försökte vi beskriva det där lärandet – vad det är som samordnings­förbundet ser händer, som gör att människor hamnat i utsatta situationer och därmed behöver olika former av insatser? Jag och ett team av tjänstedesigners från olika håll  inom systemet tog fram ett underlag ämnat regeringen som ska leda till att lärandet når ända fram – att loopen från människorna till systemet äger rum utan att suddas ut längs vägen. Det är ett angeläget och viktigt arbete.

Människor ska inte gå sönder för att systemet sliter i dem, överger dem eller inte alls ser dem. Människor ska inte råka illa ut för att systemet i alltför hög grad finns för sig själv.

 

Försäkringskassan

Mellan 2015 och 2020 jobbade jag på en av Sveriges viktigaste myndigheter. Jag hade olika roller men jobbade mest med strategisk verksamhetsutveckling, innovation och tjänstedesign.

För mig som vill bidra till att välfärden i Sverige blir så bra som det bara är möjligt så är Försäkringskassan en given arbetsplats. Att får vara med och bidra till att just den verksamheten – Socialförsäkringen – blir ändamålsenlig och tillgänglig för människorna, att den är modern och mottaglig, rättvis och demokratisk var det som gjorde det självklart för mig att söka mig dit. Under drygt fem år jobbade jag för att försöka påverka myndigheten i den riktningen, men om jag lyckades är oklart. Men jag gjorde mitt bästa, och jag är glad för att jag försökte.

Jag lärde mig än mer hur viktigt det är att kunna jobba på flera nivåer samtidigt, om hur strategiskt och operativt behöver vara både och, samtidigt. Jag lärde mig betydelsen av att verksamheter behöver göra sina egna utvecklingsinsatser, att ingen kompen­satorisk kompetens kan lösa det som organisationen inte själv begriper eller förmår. Det kommer inte hända tillräckligt när rörelsen på insidan saknas. Jag lärde mig också att komplexa frågor behöver omfamnas och förstås som just komplexa, och inte styckas sönder för att hanteras. Jag lärde mig att metoder inte är något värt om metoderna inte syftar till att göra för­flyttningar och skapa riktiga och viktiga värden.

Jag lärde mig också att ängslan smittar lika lätt som ett gott skratt, att rädsla förlamar precis som tillit engagerar, att vi kan om vi vill men om vi inte vill så kommer vi inte förflytta oss en millimeter.

 

Eskilstuna kommun

I socialtjänsten brinner mänskliga rättigheter! Där inskränks människors mänskliga rättigheter med stöd av lagen och där behöver jag vara. Ungefär så tänkte jag när jag sökte mig till Arbetsmarknads och Familjeförvaltningen i Eskilstuna kommun. Förvaltningen hade ansvar för både individ- och familjeomsorg och även försörjningsstöd med insatser och vuxenutbildning.

Jag var ivrig att förstå hur det gick till när livsviktiga och avgörande ögonblick i människors liv skulle förstås och hanteras av yrkesverksamma. Hur gick resonemangen? Hur gör man verksamhet när alla människor har lika rätt och värde? När ingen kan prioritas framför någon annan, eller kan de det? När ingen rättighet är viktigare än någon annan, men de krockar ibland?

Under mina tre år i kommunen lärde jag mig att det kan vara självklart för varje med­arbetare inom Social­tjänsten att jobba utifrån människan, men det är inte lika självklart att det arbetet stämmer med det som individen behöver i sin aktuella situation. Socialtjänsten har systematiserat sitt arbete för att bli mer evidensbaserat och resultatorienterat. Ibland leder det till att människorna försvinner i verksamheten, till förmån för planering och uppföljning, manualer och metoder som går lättare att styra och följa upp. Att man pratar om människorna som något som finns i verksamheten, snarare än en verksamhet som finns för människor. Man pratar också ofta om människor som kategorier eller målgrupper, definierade av verksamheten.

Jag lärde mig mycket om människor i utsatta situationer. Att de längtar efter möten, längtar efter att bli sedda och lyssnade till, utifrån vilka de är och vilken situation de har i livet. Människor vill hjälpa till och få hjälp. Människor vill förstå och bli förstådda.

Jag lärde mig att det egentligen inte finns någon motsättning mellan ansvarsbärararens arbetsmiljö och rättighetsbärarens behov, men att verksamheten ibland ser det så. Jag lärde mig att demokratin är vacker i sin yttersta form, även om det också kan utmana den med makt och ansvar.

 

Ramböll Management
Consulting AB

Konsultyrket lockar de flesta engagerade människor som vill göra mycket nytta, gärna snabbt och på flera håll samtidigt. Konsulten är ofta ett uppskattat tillskott, som kommer med andra blickar och metoder, som kan engagera och skapa entusiasm för det som en offentlig verksamhet kanske förlorat längs vägen. Det kändes både viktigt och angeläget, men det är svårt att veta vad det ledde till, eftersom jag alltid skulle vidare.

Konsultbyråer behöver hålla i hatten, de behöver hålla i det som de tror på och som de vill bidra till. Den egna kulturen och de egna värderingarna får inte hamna i vägen för det som är den offentliga uppdrags­givarens ansvar, behov och krav. Mitt liv som konsult var härligt, roligt och jag fick jobba med fantastiskt kompetenta konsultkollegor. Men det var också svårt, tiden började jaga mig och frågan om ”varför” blev mer och mer svår att svara på.

 

Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av
sexuell läggning (HomO)

En av Sveriges minsta myndigheter, och en fantastisk arbetsplats. Jag sökte mig till HomO för att få lära mig mer om diskriminering och främjande arbete för alla människors lika rätt och värde. Sexuell läggning gav normer perspektiv som intresserade mig. Jag jobbade med främjande arbete och lärde mig mycket om olika röster. Den här arbetsplatsen gav mig erfarenheten av att äga ett ansvar, betydelsen av representation och synliggörandet av olika förutsättningar och normer. Det gav mig en förståelse för hur viktigt det ansvar som tjänstepersoner i offentlig sektor har och hur det inte går att förhandla med.

 

Delegationen för mänskliga
rättigheter i Sverige
(Justitiedepartementet)

Jag var både naiv och lycklig när jag tackade ja till att börja i sekretariatet för Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige. Jag ansvarade för att samordna tre kampanjer för barn och ungas rättigheter. För mig var allting så nytt. Jag minns att jag förstod alldeles för sent att det fanns ett ”brukar” för den typen av uppdrag som jag fått. Jag insåg samtidigt att det jag dragit igång inte alls låg i linje med detta brukar. Och att det kändes spännande. Jag lärde mig att det går, om en bara vill och vågar.

Jag älskade varje sekund av arbetet i Delegationen och jag lärde mig så fantastiskt mycket om världen, om mänskliga rättigheter, om Sverige, om minoriteter och deras skydd, om majoritet och normer, om representation och prioriteringar, om demokratin, dess skydd och brister, om människor. Framförallt om människor. Jag lärde mig också massor om mig själv. Jag lärde mig konsten att föra samman människor som var både kompetenta och starka var för sig, men som kunde spränga berg när de var tillsammans och kunde enas om något gemensamt. Jag lärde mig om mod, om humor och kompromisser. Jag lärde mig också att jag och min drivkraft kan uppfattas som ett hot mot demokratin. Jag lärde mig om det nödvändiga i att jobba tillsammans med dem vars rättigheter det handlar om.

akademisk utbildning

 

Magisterexamen

Innovationsteknik och Arbetslivets psykologi

Mälardalens högskola (Examen 2003).

Jag läste företagsekonomi och saknade människorna. I ekonomin är människor inte människor, utan siffror. Men i psykologin så är det bara människor, som om de inte finns i olika sammanhang, som ibland är ekonomiska. Så när jag började på innova­tions­programmet var jag förväntans­full. Och så bra det blev! När de flesta i min klass undrade vart de hade kommit, så njöt jag av att äntligen hamnat på rätt ställe. När de flesta undrade vad de skulle bli, så undrade hur jag skulle få världen att se det jag ser, och lärde mig om förändring. När de andra löste uppgiften så undrade jag varför uppgiften var den som den var. Jag förstår nu att jag var jobbig och obekväm, men det såg jag inte då. Jag tränade på att se min röst som viktig.

Jag läste innovationsteknik och psykologi och skapade mig en egen helhet. För mig hänge allt ihop, jag formade mig en egen kunskap och lärde mig också massor om mig själv. Det var en fantastisk tid. Jag gjorde min examensuppsats på Försäkringskassan Stockholm 2003, och den har titeln: Villkor för innovation – Organisationskulturens betydelse vid innovationsarbete. Min största finding i uppsatsen var ”chefsfixering”, en sjuka som jag 12 år senare skulle få smaka mer på, som anställd på Försäkringskassans huvudkontor.

Nu är jag student igen. Men nu med en delvis annan energi. Jag läser Existentiella samtal (existentiell filosofi och existentiell psykologi) vid Södertörns högskola. Jag har alltid älskat frågor, och gärna de utan rätta svar. Filosofin är verkligen frågor och tankar, utan rätt och fel. Existentiella frågor engagerar mig, oavsett om det är för individer, de många människorna, system eller organisationer. Existentiella frågor behöver utrymme och tid, de kan inte stängas in bara för att de utmanar och retar som grus i skon, eller en nagel i ögat. Mina studier är fulla av fantastiska insikter och berättelser som handlar om de glapp som jag nu försöker hitta nya sätt att jobba med, inom Glappet.

Urval övriga

utbildningar och meriter

 

  • Ingår i branschrådet för Innovationsprogrammet på Mälardalens högskola (2020)
  • Humans centered AI (InUse 2019)
  • Designa för beteendeförändring (InUse 2019)
  • Omvärldsanalys för offentlig sektor och Omvärldsbaserad strategi- och verksamhets­utveckling för offentlig sektor (Kairos Future 2018)
  • Samverkansledning (Länka Consulting 2017) 
  • Coach i SKLs satsning Innovationsguiden. Projekt inom kommunal verksamhet: Barn inom socialtjänsten i Sundbyberg (2017) och Vuxenutbildningen i Gävle (2018).
  • UX360 för digital förvaltning och utveckling av personas och kundresor (2016)
  • Extern handledare för exjobb i Innovationsteknik, Mälardalens högskola (2014, 2015 och 2016)
  • Tjänstedesignerns verktygslåda – metoder och processledning (Daytona 2016)
  • Förändra radikalt – tjänstedesignsprocessen steg för steg (Doberman 2014-2015)
  • Innovationsledare  (Mälardalens högskola och Eskilstuna kommun 2014-2015)
  • Astrakans metod för ”Verksamhets­utveckling med processer”. (2013)
  • SIQs modell för processtyrning och processutveckling ”10-stegsmodellen”. (2013)
  • Resultatbaserad styrning (Performance Management, 2009)
  • Tidigare certifierad användare och utbildare av Förändringens fyra rum. (2003 – 2006)

Kontakt

Glappet
Marie Stenman
Lunda Täppväg 14
647 31 Mariefred

Tel: 070 951 47 31
Mail: hej@glappet.nu

Följ glappet

Facebook

Kontakt

Glappet
Marie Stenman
Lunda Täppväg 14
647 31 Mariefred

Tel: 070 951 47 31
Mail: hej@glappet.nu

GDPR

Följ glappet

Facebook

Kontakta

Glappet
Marie Stenman
Lunda Täppväg 14
647 31 Mariefred

Tel: 070 951 47 31
Mail: hej@glappet.nu

GDPR

Följ glappet

Facebook